6 november 2008

Thankful Thursday



För ett par dagar sedan sa yngste sonen: "Mamma, du är nog den mest jordnära person jag känner. Ett verkligt föredöme." Så glad jag blev! Att vara mamma har gett mig så otroligt mycket...och fortsätter att ge, trots att alla fyra barnen nu är vuxna.

The other day, my youngest son said to me: "Mum, you are probably the most down to earth person I know. A very good role-model." That made me so happy! Being a mother, has given me so much...and continues to give, although all four children are now adults.

Och han har nog rätt. Det är de små tingen som gläder mig mest. Som till exempel den blåa säckbusken, som tror att våren är här. Den blommar med sina blåa blomställningar trots att vi har haft minusgrader på nätterna i nästan en vecka. Och den som inte ens är riktigt härdig hos oss! Hoppas bara den orkar blomma till sommaren igen.

And he's probably right. It's the small things that make me happy. Like my Ceanothus, for instance, which believes it's Spring. It's blooming with blue flowers even though we've had frosty nights for almost a week. And it's not even hardy here! I just hope it will bloom again next summer.


















/Katarina

12 kommentarer :

Titania sa...

A lovely compliment from your son, Katarina.
The Ceanothus just wants to please you for a little while longer with its bluest of blue flowers.

Hanneles paradis sa...

Vacker blå färg, visst är det nästan ännu roligare nu, när barnen är vuan. Du såg min sista Flamentanxknopp. Ha en bra dag, kram.

Gail sa...

Katarina,

Your son gave you a marvelous compliment....and the ceonanthus is lovely.

Anja C. Hill sa...

Katarina! Vad vore livet utan våra barn,(naturligtvis hittar barnlösa människor andra innehåll i sina liv)när man nu väl har fått dem!?

En jättevacker bild på säckbusken och jag tror att sticklingen jag fick av dig har tagit sig.
Ha det gott Katarina! mvh, Anja

Tyra in Vaxholm sa...

Visst är de underbara, mina är ju så stora nu men tänk vad ett par små snälla ord värmer. Den blå säckbusken har jag aldrig sett förr men den är jättefin vilken sagolik färg! Ha det bra mch Tyra

Chandramouli sa...

Unexpected pleasant surprises are also special and unforgettable. They touch our hearts like your cool, blue blooms.

Anonym sa...

I am sure that your son's compliment made your day. He must be a wonderful man to say such nice things to his mother.

That blue color is outstanding.

Jeanne sa...

Katarina, Your son is a thoughtful child to recognize that his mom is a terrific person. that is something so nice to be thankful for. Most children do not know their mom is a good person until they are all grown up. A lovely post to share today.

Hugs, Jeanne

Lotta sa...

Kärleksfulla ord från sonen - värmer gott i modershjärtat och då vet du att du "uppfostrat" på rätt sätt :) De är de magiska orden som gör vår vardag. Fick en kommentar av dottern en gång - "mina barn skall jag uppfostra/lära livets värderinga som ni gjort" - det värmde gott i hjärtat det med =)
Det är det lilla i det stora som är det fina och men din Säckbuske är inte direkt någon "liten grej" Den är så fin! Härliga blå blommor - hoppas den klarar sig över vinter - har du tagit en stickling själv utifall att? Vackra frostiga rosbilder du visar i föregående inlägg - kan se kristallerna... läckert! Ha en härlig helg, kramen 8`)

Patsi sa...

Never heard of this one but what else is new. :)
I had to google it for a better understanding...it's also called California Lilac, Ceanothus, Creeping Blueblossom, Squaw Carpet.
Very pretty. Love blue!!

Marie sa...

Så fint å høyre slike ting frå barna sine. Sonen min sa ein gong til meg: -Det menneske eg respekterer mest av alle er deg mamma. Eg ber det med meg i hjarta mitt...

Vakre bilde både i dette innlegget og alle dei frosne rosene på sist innlegg :)

God helg :)
Klem :)

lareine sa...

and i believe you are --- a very down to earth and kind-hearted person... after all, they say one way to tell a person's character is the what and how he the people/things he loves :)...

i grew ceanothus majora before, but when we moved, i had to let it go... maybe i'll try to go grow one again:)